Sveriges corona-strategi

Det kommer att TGIF-inlägg också om en stund. 🥳

Triggervarning ‼️ (hehe, min första 😊)

Detta kommer bli ett långt inlägg och där jag dessutom helt i strid med vad jag får kommer att lägga upp hela artikeln. Men jag kommer att lägga en länk i slutet så om ni läser hela så kan ni väl vara snälla och klicka på länken så att de inte har förlorat några klick pga att jag lägger upp allt här. Tack!

Varför gör jag då det? Jo för att jag snubblade över en kort liten notis inne på SVT ang en artikeln av Andrew Ewing, som är professorn i biokemi vid Göteborgs universitet och ledamot i Kungliga vetenskapsakademien, skrev i Times. Och den är så bra och sammanfattar precis allt som jag har under månaderna som gått och den tes som jag annorstädes har drivit ett bra tag, att jag väljer att lägga upp den för er. Jag tror inte att han har missat en enda detalj eller fakta som jag själv skulle vilja lyfta och jag befarar att den inte kommer att nå ut till så många pga att det inte kommer lyftas vidare i svensk media.

Jag hoppas att ni kommer orka och vilja läsa artikeln.

The Swedish COVID-19 Response Is a Disaster. It Shouldn’t Be a Model for the Rest of the World

BY KELLY BJORKLUND AND ANDREW EWING OCTOBER 14, 2020 5:00 AM EDTKelly Bjorklund is a writer and human rights activist who has worked on public policy and advocacy with elected officials, civil society and media for two decades.Andrew Ewing is a professor of molecular biology and chemistry at the University of Gothenburg and a member of the Swedish Academy of Sciences.

The Swedish COVID-19 experiment of not implementing early and strong measures to safeguard the population has been hotly debated around the world, but at this point we can predict it is almost certain to result in a net failure in terms of death and suffering. As of Oct. 13, Sweden’s per capita death rate is 58.4 per 100,000 people, according to Johns Hopkins University data, 12th highest in the world (not including tiny Andorra and San Marino). But perhaps more striking are the findings of a study published Oct. 12 in the Journal of the American Medical Association, which pointed out that, of the countries the researchers investigated, Sweden and the U.S. essentially make up a category of two: they are the only countries with high overall mortality rates that have failed to rapidly reduce those numbers as the pandemic has progressed.

Sweden and the U.S. are unique in their failure to reduce coronavirus mortality rates as the pandemic progressed

Chart: Elijah Wolfson for TIME Source: JAMA Get the data Created with Datawrapper

Yet the architects of the Swedish plan are selling it as a success to the rest of the world. And officials in other countries, including at the top level of the U.S. government, are discussing the strategy as one to emulate—despite the reality that doing so will almost certainly increase the rates of death and misery.

Countries that locked down early and/or used extensive test and tracing—including Denmark, Finland, Norway, South Korea, Japan, Taiwan, Vietnam and New Zealand—saved lives and limited damage to their economies. Countries that locked down late, came out of lock down too early, did not effectively test and quarantine, or only used a partial lockdown—including Brazil, Mexico, Netherlands, Peru, Spain, Sweden, the U.S. and the U.K.—have almost uniformly done worse in rates of infection and death.

How Sweden’s COVID-19 mortality rate compares to other large, wealthy countries

Chart: Elijah Wolfson for TIME Source: JHU CSSE, World Bank Get the data Created with Datawrapper

Despite this, Sweden’s Public Health Agency director Johan Carlson has claimed that “the Swedish situation remains favorable,” and that the country’s response has been “consistent and sustainable.” The data, however, show that the case rate in Sweden, as elsewhere in Europe, is currently increasing.

Average daily cases rose 173% nationwide from Sept. 2-8 to Sept. 30-Oct. 6 and in Stockholm that number increased 405% for the same period. Though some have argued that rising case numbers can be attributed to increased testing, a recent study of Stockholm’s wastewater published Oct. 5 by the Swedish Royal Institute of Technology (KTH) argues otherwise. An increased concentration of the virus in wastewater, the KTH researchers write, shows a rise of the virus in the population of the greater Stockholm area (where a large proportion of the country’s population live) in a way that is entirely independent of testing. Yet even with this rise in cases, the government is easing the few restrictions it had in place.

From early on, the Swedish government seemed to treat it as a foregone conclusion that many people would die. The country’s Prime Minister Stefan Löfven told the Swedish newspaper Dagens Nyheter on April 3, “We will have to count the dead in thousands. It is just as well that we prepare for it.” In July, as the death count reached 5,500, Löfven said that the “strategy is right, I am completely convinced of that.” In September, Dr. Anders Tegnell, the Public Health Agency epidemiologist in charge of the country’s COVID-19 response reiterated the party line that a growing death count did “not mean that the strategy itself has gone wrong.” There has been a lack of written communication between the Prime Minister and the Public Health Authority: when the authors requested all emails and documents between the Prime Minister’s office and the Public Health Authority for the period Jan. 1—Sept. 14, the Prime Minister’s Registrar replied on Sept. 17 that none existed.

Despite the Public Health Agency’s insistence to the contrary, the core of this strategy is widely understood to have been about building natural “herd immunity”—essentially, letting enough members of a population (the herd) get infected, recover, and then develop an immune system response to the virus that it would ultimately stop spreading. Both the agency and Prime Minister Löfven have characterized the approach as “common sense“ trust-based recommendations rather than strict measures, such as lockdowns, which they say are unsustainable over an extended period of time—and that herd immunity was just a desirable side effect. However, internal government communications suggest otherwise.

Emails obtained by one of the authors through Freedom of Information laws (called offentlighetsprincipen, or “Openness Principle,” in Swedish) between national and regional government agencies, including the Swedish Public Health Authority, as well as those obtained by other journalists, suggest that the goal was all along in fact to develop herd immunity. We have also received information through sources who made similar requests or who corresponded directly with government agencies that back up this conclusion. For the sake of transparency, we created a website where we’ve posted some of these documents.

One example showing clearly that government officials had been thinking about herd immunity from early on is a March 15 email sent from a retired doctor to Tegnell, the epidemiologist and architect of the Swedish plan, which he forwarded to his Finnish counterpart, Mika Salminen. In it, the retired doctor recommended allowing healthy people to be infected in controlled settings as a way to fight the epidemic. “One point would be to keep schools open to reach herd immunity faster,” Tegnell noted at the top of the forwarded email.

Salminen responded that the Finnish Health Agency had considered this but decided against it, because “over time, the children are still going to spread the infection to other age groups.” Furthermore, the Finnish model showed that closing schools would reduce “the attack rate of the disease on the elderly” by 10%. Tegnell responded: “10 percent might be worth it?”

The majority of the rest of Sweden’s policymakers seemed to have agreed: the country never closed daycare or schools for children under the age of 16, and school attendance is mandatory under Swedish law, with no option for distance learning or home schooling, even for family members in high risk groups. Policymakers essentially decided to use children and schools as participants in an experiment to see if herd immunity to a deadly disease could be reached. Multiple outbreaks at schools occurred in both the spring and autumn.

At this point, whether herd immunity was the “goal” or a “byproduct” of the Swedish plan is semantics, because it simply hasn’t worked. In April, the Public Health Agency predicted that 40% of the Stockholm population would have the disease and acquire protective antibodies by May. According to the agency’s own antibody studies published Sept. 3 for samples collected up until late June, the actual figure for random testing of antibodies is only 11.4% for Stockholm, 6.3% for Gothenburg and 7.1% across Sweden. As of mid-August, herd immunity was still “nowhere in sight,” according to a Journal of the Royal Society of Medicine study. That shouldn’t have been a surprise. After all, herd immunity to an infectious disease has never been achieved without a vaccine.

Löfven, his government, and the Public Health Agency all say that the high COVID-19 death rate in Sweden can be attributed to the fact that a large portion of these deaths occurred in nursing homes, due to shortcomings in elderly care.

However, the high infection rate across the country was the underlying factor that led to a high number of those becoming infected in care homes. Many sick elderly were not seen by a doctor because the country’s hospitals were implementing a triage system that, according to a study published July 1 in the journal Clinical Infectious Diseases, appeared to have factored in age and predicted prognosis. “This likely reduced [intensive care unit] load at the cost of more high-risk patients”—like elderly people with confirmed infection—dying outside the ICU.” Only 13% of the elderly residents who died with COVID-19 during the spring received hospital care, according to preliminary statistics from the National Board of Health and Welfare released Aug.

In one case which seems representative of how seniors were treated, patient Reza Sedghi was not seen by a doctor the day he died from COVID-19 at a care home in Stockholm. A nurse told Sedghi’s daughter Lili Perspolisi that her father was given a shot of morphine before he passed away, that no oxygen was administered and staff did not call an ambulance. “No one was there and he died alone,” Perspolisi says.

In order to be admitted for hospital care, patients needed to have breathing problems and even then, many were reportedly denied care. Regional healthcare managers in each of Sweden’s 21 regions, who are responsible for care at hospitals as well as implementing Public Health Agency guidelines, have claimed that no patients were denied care during the pandemic. But internal local government documents from April from some of Sweden’s regions—including those covering the biggest cities of Stockholm, Gothenburg and Malmö—also show directives for how some patients including those receiving home care, those living at nursing homes and assisted living facilities, and those with special needs could not receive oxygen or hospitalization in some situations. Dagens Nyheter published an investigationon Oct. 13 showing that patients in Stockholm were denied care as a result of these guidelines. Further, a September investigation by Sveriges Radio, Sweden’s national public broadcaster, found that more than 100 people reported to the Swedish Health and Care Inspectorate that their relatives with COVID-19 either did not receive oxygen or nutrient drops or that they were not allowed to come to hospital.

These issues do not only affect the elderly or those who had COVID-19. The National Board of Health and Welfare’s guidelines for intensive care in extraordinary circumstances throughout Sweden state that priority should be given to patients based on biological, not chronological, age. Sörmlands Media, in an investigation published May 13, cited a number of sources saying that, in many parts of the country, the health care system was already operating in a way such that people were being denied the type of inpatient care they would have received in normal times. Regional health agencies were using a Clinical Frailty Scale, an assessment tool designed to predict the need for care in a nursing home or hospital, and the life expectancy of older people by estimating their fragility, to determine whether someone should receive hospital care and was applied to decisions regarding all sorts of treatment, not only for COVID-19. These guidelines led to many people with health care needs unrelated to COVID-19 not getting the care they need, with some even dying as a result—collateral damage of Sweden’s COVID-19 strategy.

Dr. Michael Broomé, the chief physician at Stockholm’s Karolinska Hospital’s Intensive Care Unit, says his department’s patient load tripled during the spring. His staff, he says, “have often felt powerless and inadequate. We have lost several young, previously healthy, patients with particularly serious disease courses. We have also repeatedly been forced to say no to patients we would normally have accepted due to a lack of experienced staff, suitable facilities and equipment.”

In June, Dagens Nyheter reported a story of one case showing how disastrous such a scenario can be. Yanina Lucero had been ill for several weeks in March with severe breathing problems, fever and diarrhea, yet COVID-19 tests were not available at the time except for those returning from high risk areas who displayed symptoms, those admitted to the hospital, and those working in health care. Yanina was only 39 years old and had no underlying illnesses. Her husband Cristian brought her to an unnamed hospital in Stockholm, but were told it was full and sent home, where Lucero’s health deteriorated. After several days when she could barely walk, an ambulance arrived and Lucero was taken to Huddinge hospital, where she was sedated and put on a ventilator. She died on April 15 without receiving a COVID-19 test in hospital.

Sweden did try some things to protect citizens from the pandemic. On March 12 the government restricted public gatherings to 500 people and the next day the Public Health Agency issued a press release telling people with possible COVID-19 symptoms to stay home. On March 17, the Public Health Agency asked employers in the Stockholm area to let employees work from home if they could. The government further limited public gatherings to 50 people on March 29. Yet there were no recommendations on private events and the 50-person limit doesn’t apply to schools, libraries, corporate events, swimming pools, shopping malls or many other situations. Starting April 1, the government restricted visits to retirement homes (which reopened to visitors on Oct. 1 without masks recommended for visitors or staff). But all these recommendations came later than in the other Nordic countries. In the interim, institutions were forced to make their own decisions; some high schools and universities changed to on-line teaching and restaurants and bars went to table seating with distance, and some companies instituted rules about wearing masks on site and encouraging employees to work from home.

Meanwhile Sweden built neither the testing nor the contact-tracing capacity that other wealthy European countries did. Until the end of May (and again in August), Sweden tested 20% the number of people per capita compared with Denmark, and less than both Norway and Finland; Sweden has often had among the lowest test rates in Europe. Even with increased testing in the fall, Sweden still only tests only about one-fourth that of Denmark.

Sweden never quarantined those arriving from high-risk areas abroad nor did it close most businesses, including restaurants and bars. Family members of those who test positive for COVID-19 must attend school in person, unlike in many other countries where if one person in a household tests positive the entire family quarantines, usually for 14 days. Employees must also report to work as usual unless they also have symptoms of COVID-19, an agreement with their employer for a leave of absence or a doctor recommends that they isolate at home.

On Oct. 1, the Public Health Authority issued non-binding “rules of conduct” that open the possibility for doctors to be able to recommend that certain individuals stay home for seven days if a household member tests positive for COVID-19. But there are major holes in these rules: they do not apply to children (of all ages, from birth to age 16, the year one starts high school), people in the household who previously have a positive PCR or antibody test or, people with socially important professions, such as health care staff (under certain circumstances).

There is also no date for when the rule would go into effect. “It may not happen right away, Stockholm will start quickly but some regions may need more time to get it all in place,” Tegnell said at a Oct. 1 press conference. Meanwhile, according to current Public Health Agency guidelines issued May 15 and still in place, those who test positive for COVID-19 are expected to attend work and school with mild symptoms so long as they are seven days post-onset of symptoms and fever free for 48 hours.

People on a crowded beach in Lomma, Sweden on Aug. 16, 2020.
People on a crowded beach in Lomma, Sweden on Aug. 16, 2020.
 Johan Nilsson—TT/Sipa

Sweden actually recommends against masks everywhere except in places where health care workers are treating COVID-19 patients (some regions expand that to health care workers treating suspected patients as well). Autumn corona outbreaks in DalarnaJönköpingLuleåMalmö, Stockholm and Uppsalahospitals are affecting both hospital staff and patients. In an email on April 5, Tegnell wrote to Mike Catchpole, the chief scientist at the European Center for Disease Control and Prevention (ECDC): “We are quite worried about the statement ECDC has been preparing about masks.” Tegnell attached a document in which he expresses concern that ECDC recommending facemasks would “imply that the spread is airborne which would seriously harm further communication and trust among the population and health care workers” and concludes “we would like to warn against the publication of this advice.” Despite this, on April 8 ECDC recommended masks and on June 8 the World Health Organization updated its stance to recommend masks.

Sweden’s government officials stuck to their party line. Karin Tegmark Wisell of the Public Health Agency said at a press conference on July 14 that “we see around the world that masks are used in a way so that you rather increase the spread of infection.” Two weeks later, Lena Hallengren, the Minister of Health and Social Affairs, spoke about masks at a press conference on July 29 and said, “We don’t have that tradition or culture” and that the government “would not review the Public Health Agency’s decision not to recommend masks.”

All of this creates a situation which leaves teachers, bus drivers, medical workers and care home staff more exposed, without face masks at a time when the rest of the world is clearly endorsing widespread mask wearing.

On Aug. 13, Tegnell said that to recommend masks to the public “quite a lot of resources are required. There is quite a lot of money that would be spent if you are going to have masks.” Indeed, emails between Tegnell and colleagues at the Public Health Agency and Andreas Johansson of the Ministry of Health and Social Affairs show that the policy concerns of the health authority were influenced by financial interests, including the commercial concerns of Sweden’s airports.

Swedavia, the owner of the country’s largest airport, Stockholm Arlanda, told employees during the spring and early summer they could not wear masks or gloves to work. One employee told Upsala Nya Tidning newspaper on Aug. 24 “Many of us were sick during the beginning of the pandemic and two colleagues have died due to the virus. I would estimate that 60%-80% of the staff at the security checks have had the infection.”

“Our union representatives fought for us to have masks at work,” the employee said, “but the airport’s response was that we were an authority that would not spread fear, but we would show that the virus was not so dangerous.” Swedavia’s reply was that they had introduced the infection control measures recommended by the authorities. On July 1, the company changed its policy, recommending masks for everyone who comes to Arlanda—that, according to a Swedavia spokesperson, was not as a result of “an infection control measure advocated by Swedish authorities,” but rather, due to a joint European Union Aviation Safety Agency and ECDC recommendation for all of Europe.

As early as January, the Public Health Agency was warning the government about costs. In a Jan. 31 communique, Public Health Agency Director Johan Carlsson (appointed by Löfven) and General Counsel Bitte Bråstad wrote to the Ministry of Health and Social Affairs, cautioning the government about costs associated with classifying COVID-19 as a socially dangerous disease: “After a decision on quarantine, costs for it [include] compensation which according to the Act, must be paid to those who, due to the quarantine decision, must refrain from gainful employment. The uncertainty factors are many even when calculating these costs. Society can also suffer a loss of production due to being quarantined [and] prevented from performing gainful employment which they would otherwise have performed.” Sweden never implemented quarantine in society, not even for those returning from travel abroad or family members of those who test positive for COVID-19.

Not only did these lack of measures likely result in more infections and deaths, but it didn’t even help the economy: Sweden has fared worse economically than other Nordic countries throughout the pandemic.

The Swedish way has yielded little but death and misery. And, this situation has not been honestly portrayed to the Swedish people or to the rest of the world.

A Public Health Agency report published July 7 included data for teachers in primary schools working on-site as well as for secondary school teachers who switched to distance instruction online. In the report, they combined the two data sources and compared the result to the general population, stating that teachers were not at greater risk and implying that schools were safe. But in fact, the infection rate of those teaching in classrooms was 60% higher than those teaching online—completely undermining the conclusion of the report.

Refrigeration containers to be used on standby as makeshift morgues to store people who have died from COVID-19 set up behind Karolinska University Hospital in Huddinge, Sweden on March 26, 2020.
Refrigeration containers to be used on standby as makeshift morgues to store people who have died from COVID-19 set up behind Karolinska University Hospital in Huddinge, Sweden on March 26, 2020.

The report also compares Sweden to Finland for March through the end of May and wrongly concludes that the ”closing of schools had no measurable effect on the number of cases of COVID-19 among children.” As testing among children in Sweden was almost non-existent at that time compared to Finland, these data were misrepresented; a better way to look at it would be to consider the fact that Sweden had seven times as many children per capita treated in the ICU during that time period.

When pressed about discrepancies in the report, Public Health Agency epidemiologist Jerker Jonsson replied on Aug. 21 via email: “The title is a bit misleading. It is not a direct comparison of the situation in Finland to the situation in Sweden. This is just a report and not a peer-reviewed scientific study. This was just a quick situation report and nothing more.” However the Public Health Agency and Minister of Education continue to reference this report as justification to keep schools open, and other countries cite it as an example.

This is not the only case where Swedish officials have misrepresented data in an effort to make the situation seem more under control than it really is. In April, a group of 22 scientists and physicians criticized Sweden’s government for the 105 deaths per day the country was seeing at the time, and Tegnell and the Public Health Agency responded by saying the true number was just 60 deaths per dayRevised government figures now show Tegnell was incorrect and the critics were right. The Public Health Agency says the discrepancy was due to a backlog in accounting for deaths, but they have backlogged deaths throughout the pandemic, making it difficult to track and gauge the actual death toll in real time.

Sweden never went into an official lockdown but an estimated 1.5 million have self-isolated, largely the elderly and those in risk groups. This was probably the largest factor in slowing the spread of the virus in the country in the summer. However, recent data suggest that cases are yet again spiking in the country, and there’s no indication that government policies will adapt.

Health care workersscientists and private citizens have all voiced concerns about the Swedish approach. But Sweden is a small country, proud of its humanitarian image—so much so that we cannot seem to understand when we have violated it. There is simply no way to justify the magnitude of lost lives, poorer health and putting risk groups into long-term isolation, especially not in an effort to reach an unachievable herd immunity. Countries need to take care before adopting the “Swedish way.” It could have tragic consequences for this pandemic or the next.

Här kommer länken och vill ni vara snäll och klicka på den tack! 😊👇

33 reaktioner till “Sveriges corona-strategi

    1. Har du läst artikeln?

      1 raka motsatsen till allt som lyfts i den vilket kan summeras ner till.

      2 sätt människan och inte ekonomin i första rummet.

      3 inse att man i Svergie inte vet bättre än alla andra och om man går raka motsatta vägen mot majoriteten så borde man inse att sannolikheten att man själv har fel är mycket stor och inte försvara sig med utrop om att resten av världen har blivit tokig och masshysteri. 👈Tegnell sade detta.

      Men… sedan tror jag inte på att de var så dumma. Jag tror att de medvetet ljugit. Så…

      4 inte ljuga.

      1. Sedan vill jag tillägga att solidariteten i Sverige har varit nästan obefintlig och hela ansvaret och månader av isolation som kommer bli år har helt legat på de gamla och andra riskgrupper istället för att ansvaret på att hålla distans, temporärt stänga ner områden, se till att alla i hushållet stannar hemma om en är sjuk etc, samt med mask för alla som vistas utomhus mm hade fördelats på alla.

        Men som sagt, du kan gå igenom artikeln punkt för punkt och där anser jag att man borde gjort tvärtom.

        Hade dessa dödssiffror gällt barn så kan jag garantera att det hade varit ett helt annat ljud i skällan samt politikerna hade inte vågat spela rysk roulett med folks liv. Föraktet för gamla och kroniskt sjuka har aldrig varit mer uppenbart än nu och där sticker Sverige klart ut som att vara det enda landet i Europa med den krassa människosynen.

      2. Jag läste….mitt problem är att jag inte riktigt förstått hur det hanterades i Sverige till skillnad från andra länder i Europa annat än lockdown/ ej lockdown. Och att argumenten mot lockdown varit att lockdown drabbar människor hårt. Det är svårt att följa det på håll. Och här är situationen så annorlunda med helt annorlunda förutsättningar. Så jag kan inte applicera vad jag lärt mig här på Sverige. Jag hör även mycket lovord om svenska strategin, inte från Sverige då, utan internationella källor. Sedan är det svårt som expat att följa svenska nyheter du behöver prenumeration vilket jag inte kan få som utskriven ur landet och inte heller vill då annan rapportering svenska medier gör är dålig. Så jag känner att min information om hur Sverige gjort består av massa hål. Det jag förstått är dock att Tyskland varit bra. Och även min upplevelse efter att ha varit där.

    1. Detta är något som jag hamnat i gräl med bekanta över. Hur ovillig Sverige har varit från dag 1 att testa och när de borde utöka kapacitet varit sjuk långsamma och som du ser är fortfarande testningen låg.

      Ja de har tom hävdat att det inte finns någon mening med att testa vitt och brett. De har avfärdat det som meningslöst och tutat i befolkningen den åsikten.

      Jag har numer flera som jag inte kan prata Corona med pga att de inte tänker själva, följer inte andra länders nyheter och om det gör det letar upp det de vill se samt köpt vad man säger officiellt i Sverige med hull och hår.

      Allt medan jag själv river mitt eget samtidigt.

      Men värst har ändå varit den totala oviljan, ja tom förbuden, mot skyddsutrustning till andra än de som direkt jobbar på avdelning för covid-19.

      1. Men det är ju helt knäppt. Helt otroligt. Testa är det bästa du kan göra att mäta är att veta. Och ingen skyddsutrustning??? Och dumma Anna Hallén som sprider sina maskkorruptionsteorier på Instagram för hon vet allt om hur effektiva maskerna är. Herregud tom WHO skriver att den samlade evidensen inte ensidigt visar på ett effektivt skydd men under vissa omständigheter kan maskanvändning ha en effekt. Men dessa människor snöar in sig på en massa småstudier och vet självklart mycket bättre än alla stora organisationer.

  1. Det finns mycket att fundera kring när det gäller Sveriges Covid-19 strategi och helt klart spökar den gamla Svenska inställningen runt konceptet flockimmunitet. Vidare dras vi med åldersdiskriminering som gränsar till förakt mot äldre i vårt land vilket, hur smittan på äldreboende har hanterats, visar på.
    Bekanta som växte upp på 70-talet berättar om nu ska vi bli sjuka fester som anordnades i grannskapet när någon fått röda hund, vattkoppor, mässling eller någon annan barnsjukdom. Inställningen var att genom att som barn utsättas för sjukdomen blir du inte lika sjuk som en vuxen skulle bli och så får du immunitet på köpet. De flesta idag tycker detta är aningen bisarrt.
    Det som hände på äldreboendena är helt oacceptabelt. Tyvärr lyckas inte Kelly Bjorklund fånga det verkliga problemet som ligger i bristande rutiner, ingen skyddsutrustning, avsaknad av krishanteringsplan och en långtgående åderlåtning av äldreboende både när det gäller ekonomiska resurser samt en vilja till att tillhandahålla ett högkvalitativt boendet vilket erbjuds till andra grupper i samhället.
    Det är helt korrekt att vi i Sverige har en väldigt hög inrapporterad dödlighet per 1 M invånare. Men med det sagt säger inte de siffrorna något annat än att i dagsläget har Sverige 585 döda per 1M invånare inrapporterade dödsfall i Covid-19. Det finns inget enhetligt sätt att rapportera in dödsfall. Hur många som faktiskt dött pga Covid-19 vet vi först 1-2 år efter att pandemin upphört då man kan beräkna överdödligheten i respektive land. Tidigare undersökningar har visat på att länder rapporterar in väldigt olika. Tror fortfarande att vi kommer att ha en hög överdödlighet men misstänker att andra länder även de kommer att segla upp i statistiken.
    Vi har även en hög andel smittade per 1 M invånare, detta trots att vi ligger långt efter när det gäller att testa befolkningen. Det är däremot anmärkningsvärt. Visst kan man rikta kritik mot våra folkvalda men ärligt talat de kan lika lite som gemeneman i frågan. Min funderingar går istället till MSB och Folkhälsomyndigheten som fortfarande efter 9 månader med Covid-19 varken uppvisar någon plan eller handlingskraft. Det är obehagligt, nu med våg två i antågande. Så länge det inte finns något vaccin eller effektiv behandling är våg tre inte osannolik. Frågan är hur länge vårt samhälle kommer att orka och framförallt vilka konsekvenser det kommer att få för individer och hela länder.
    I Stockholm pågår folklivet runt Stureplan som pre Covid-19. Jag promenerade längs med Grev Turegatan och igenom Sturegallerian i fredags vid 18 tiden. Varenda restaurang var fylld till bristningsgränsen och människor satt som packade (i dubbel bemärkelse) sillar.

    1. Tack för lång kommentar!

      Vi är i stort sett helt överens tror jag.

      Jag tror att diskrepansen mellan siffrorna framförallt i norra Europa kommer bli väldigt små från hur de är rapporterade idag med vad man kommer komma fram till längre fram.

      I övrigt är jag matt över hur diskussionen till stor del reduceras ner till siffror och statisk. Det känns som att man försöker gömma att det är människor som döljer sig bakom siffrorna. Som du säger, åldersdiskriminering och man skulle aldrig resonera med den här retoriken om det gällde yngre personer eller barn.

      1. Något jag får smått panik av är att ingen vet någonting och det hela tiden kommer så mycket ny information. Jag har svårt att sålla bland källor och få överblick.

        I MNMR har jag flera expatvänner som starkt kritiserar lockdown och hur detta drabbar befolkningen. De jobbar inte i utvecklings- eller hälsosektorn. Samtidigt sitter jag med i möten med internationella experter som ofta är väldigt kritiska mot regeringen men ändå applåderar hur regeringen har hanterat detta. Vilket är även min upplevelse. Ska skriva ett långt inlägg om det svåra med att hantera corona i fattiga länder (vaccinprogrammen pausades men har nu kickstartats igen). Det irriterande är alla dessa jäkla tyckare som inte vet någonting som inte kollar på data utan snöar in sig på en grej. Ja lockdown kommer fördubbla fattigdomen och WHO rekomenderar inte längre detta som primär strategi. Samtidigt, alla toppstudenter i MNMR gör först medical school (förstår ej riktigt detta system) innan de går vidare till andra sektorer. Detta betyder att en stor del av landets smartaste talanger numera befinner sig på frontlinjerna. Vad kommer detta göra för landets utveckling om en procent blir svårt sjuka eller dör? Det är sådant de som sitter och kritiserar lockdown inte tar med i beräkningen. Eller alla människor som får behandling för tuberculosis eller HIV. Vad händer med dom om vården kollapsar (nu har mitt jobb program för att dessa program ska fortgå)?

        Förresten att dödligheten är stor i ”mitt” land beror på den bristande sjukvården samt att människor drar sig för att komma till sjukhuset och kommer alldeles för sent. Ett otroligt stigma kring covid.

        Tack syster yster förresten för tydlig info om Sverige.

        Det jag oroar mig mest för just nu är barn i skolålder. Att så många får hemundervisning och hur detta kommer få effekter i decennier efteråt. Särskilt gör de barn med föräldrar som inte kan hjälpa dem.

        1. Min något röriga poäng är: människor stirrar sig blinda på covid-19 och hur farlig eventuellt ofarlig sjukdomen är. Men de förstår inte vilken effekt det får på samhället att hantera sjukdomen och att en viss procent av de som blir sjuka kommer behöva intensivvård. Att hantera olika scenarier kring coronahantering kräver en tydlig strategi med olika simulationsmodeller och en tillförlitlig ström av data så man kan rikta insatser. Hur många blir sjuka? Var smittas de? Asymptomatic eller ej? Hur har de insatser som gjorts stävjat smittspridningen? Att Sverige inte har en tydlig strategi, fokus på PPE eller en teststrategi gör mig helt stum.

          Jag tror även att maskanvändning i kollektivtrafiken eller inomhus i mataffärer hade gjort människor påminda om att vi har en pandemi och allting inte är som vanligt.

        2. Jag funderar och oroar mig också för barnen i skolåldern och hur de påverkas av pandemin. Distansundervisning på gymnasial nivå är en utmaning då många varken har mognad självdisciplin eller framförallt studieteknik nog att kunna leva upp till kunskapskraven. Samtidigt är det en svår ålder då föräldrar tappat mycket av sitt inflytande och kompisar är de som blir lyssnade på. Risken för att gymnasieungdomar går ut med kunskapsluckor är stor och inom vissa grupper är det redan ett faktum som redan fanns pre Covid-19 pga stora kvalitetsskillnader på undervisning mellan skolor. På Universiteten fungerar det bättre och jag skulle inte bli förvånad som vi i framtiden kommer att se mer distansundervisning som ett inslag även på undervisningar som ges fysiskt på plats. Vad gäller skola och förskola är jag kluven vad gäller beslut att inte stänga ner skolan. Vårt samhälle bygger på att bägge föräldrarna förvärvsarbetar för att klara försörjningen. Samtidigt behövs vårdpersonal för att ge vård till Covid sjuka. En annan aspekt av att stänga skola och förskola förutom kunskapstapp som kan vara väldigt svårt att jobba upp, är att det tyvärr finns allt för många barn vars enda trygga miljö utgörs av förskola och skola. Samtidigt riskerar man smittspridning och utsätter fler för onödig exponering.
          Sveriges hantering av Covid-19 vittnar i mångt och mycket på att det helt saknas beredskap för den typ av krishantering som krävs när det gäller smitta. En annan fundering är vad hände med analys samt att dra kunskap från evidensbaserad forskning? Krishanteringsplaner är inget nytt koncept, i alla fall inte utanför Sverige. Vad hände med den gamla hederliga cost/benefit analysen? Även om den dåligt tar hänsyn till den humana del av ekvationen ger den ändå en fingervisning över vad insatser kostar och om utfallet har ett högre värde än vad det kostar att genomföra den.
          Slutligen är jag mycket fundersam till både Myndigheten för samhällsberedskap (MSB) och Folkhälsomyndigheten (FOHM). FOHM kom till under väldigt märkliga former och Johan Carlsson fick minst sagt fritt spelrum att bygga upp organisationen efter egna preferenser. Mitt intryck är även att organisationen är väldigt homogen när det kommer till bemanning där chefer valt att rekrytera folk som liknar dem själva. Detta bidrar till ett gäng ja-sägare som är olyckligt just när man befinner sig i en situation där mycket är okänt. Ja-sägare tenderar att ha en mycket snäv komfortzon och väljer aktivt bort alla som ifrågasätter eller rör om i grytan.
          Det som är mest skrämmande är om nu Sveriges strategi i det långa loppet visar sig vara den bästa kommer alla fel och brister begravas under ryggdunkande och boksigneringsturnéer. Några få personer kommer att utse sig själva till hjältar och strålkastarljuset som borde riktas mot myndigheten släcks ner. Vi har tyvärr för många exempel på mörkläggning även när det uppdagas att grova fel har begåtts. Det är bara att ta Macchiarini ärendet som ett exempel där anställda vid Karolinska Institutet (KI) mfl varit drivande till att låta Macchiarini utföra experimentell kirurgi med inga överlevande som utfall, får sitta kvar i sina gamla jobb eller ännu värre blivit befordrade till högre status och mer betalt.

          1. Syster Yster: Ang utbildning och förlorad kompetens etc så tänket jag att man borde behandla det här som om att det är ett krig på gång.

            Ja självklart ska man försöka upprätthålla utbildningen så mycket som man bara kan. Samtidigt så borde man förbereda de unga på att dessa år är något av förlorad tid som när krisen är över får kompenseras för. Hämta igen kunskapen när förhållanden är bättre. Vi kan inte räkna med att tidsplanen kommer vara den samma under pandemin som under normala år.

            Hade de fallit bomber så hade folk insett det. Men nu är fienden osynlig och allt de ser är orättvisa. Inte konstigt, de är unga, men då får äldre gå in och förklara det för dem och sätta upp en plan. Men det har de äldre varken insett själva eller tagit med i beräkningen…

            Instämmer helt med din analys av FOHM.

            Har fler tankar ang lyckad eller inte lyckad strategi. Återkommer.

            1. Du har helt rätt i att parallellerna med krig är relevant. Det är kanske därför det råder en sådan handlingsförlamning och vaghet kring hur myndigheter ska hantera pandemin. Det var längesedan vi var utsatta för det scenariot och ingen myndighet i Sverige har behövt genomlida det.

              1. Precis så tänker jag också. Burgscki nämner Finland i sin blogg som expel på de som tänkt och gjort annorlunda och det var bl.a dem som jag tänkte på när jag skrev min kommentar.

            2. Jag har sådan problem med mina glasögon just nu och får huvudvärk pga att de är för tunga. De lättare har gått sönder och jag hinner inte fixa nya, nå väl mina tankar om huruvida den svanka strategin är rätt eller fel…

              Jag menar på att det aldrig kommer att visa sig på att den svenska strategin var rätt, eller iaf att man aldrig borde säga det…

              Håller på att formulera mig. Kommer strax. Hoppas jag.

              1. Nä det här går inte.

                Jag gör ett försök men klandrar dig inte ifall du inte följer mina tankar. Jag är så pass färdig att jag inte ens själv minns exakt allt och hur jag tänkte.

                Men det går ca i banorna att det aldrig kommer att kunna visas sig att strategin varit rätt i efterhand även om det nu börjar att dö miljontals människor i alla andra länder än Sverige. Det räddar inte de som redan dött och att andra offrats för att övriga ska få leva kommer aldrig att bli moraliskt korrekt. (Det är bl.a som jag inte klarar av att formulera mer precist hur jag tänker, vilket inte hade varit några problem i vanliga fall).

                Samt att dagens styrande kommer aldrig lägga alla korten på bordet så att vi kommer kunna göra en rättvis bedömning samt de kommer lita på att alla har glömt det som hänt.

                Vad jag försöker säga är att jag inte kan komma på något i framtiden som skulle kunna motivera och rättfärdiga de beslut som gjorts idag. Inte ens om det visade sig att det räddade hela planeten från undergång för det var inte en rimlig slutsats att det skulle ske och det kan heller aldrig vara ok att offra andras liv för att man trodde att det skulle rädda alla andra om man inte har 💯 säkra bevis för att det skulle bli utgången.

                Jag är så frustrerad just nu för att jag inte lyckas samla mina tankar så att jag kan utryckts mig klart eller ens minnas alla mina poänger som jag hade när jag först läste din kommentar. 😫

                1. Jag förstår vad du menar och jag säger samma sak även om jag uttrycker det på ett annat sätt. Sverige är ett folk som gärna vill se sig som experter och diplomater inom det mesta och tycker om att tala om för andra hur de ska agera i olika frågor. Samtidigt har vi en lika stor byk av tillkortakommanden som de flesta inom västvärlden länder. Det räcker med att nämna Vipeholmsexperimentet. Vi har väldigt svårt att acceptera dessa tillkortakommanden och väljer därför att mörka dem eftersom de stämmer dåligt med folksjälens glorifierade självbild.
                  Så vad har det med Covid-19 att göra? Jag tror inte att det i efterbörden av Covid-19 kommer visas sig att det fanns en universallösning. Länder är olika och har väldigt olika förutsättningar. Det som kanske funkade hyffsat i ett land kan vara en katastrof i ett annat. Dock tror jag inte att Sverige kommer att finnas med på listan för länder med en förnuftig Coronastrategi, för Sverige har i egentlig mening aldrig riktigt valt en strategi utan är som med mycket annat fast i mellanmjölkens landet lagom. Vi gör lite si och vi gör lite så och så lyssnar vi på vad myndigheten säger för de är ju av politikerna utnämnda experter så de har rätt. Andra sakkunniga behöver inte lyssnas på för de är ju inte myndighetspersoner.
                  Att hanteringen av Covid-19 är en humanitär katastrof i Sverige är redan ett faktum med de fruktansvärda dödstalen bland åldersgruppen 70+ samt hur både boende och även personal hanterats på äldreboenden. Man vet att viruset drabbar äldre mycket hårdare än yngre. Det som inte är lika klart är vilka faktorer som påverkar att även vissa yngre drabbas hårt.
                  Själv väljer jag att lyssna på våra icke myndighetsutsedda experter, i lika stor utsträckning som till myndigheternas. En som jag har stort förtroende för är Agnes Wold som idag ger en känga till regeringen. Jag är väldigt sällan rädd. När det gäller Covid-19 är jag rädd, framförallt för vad som händer med mina nära och kära. Kommer de att få vård överhuvudtaget och får de i sådant fall rätt vård? Har de möjlighet att skydda sig mot smittspridning utan att flytta ut i skogen och leva på bär och rötter?

                2. Jag har dock väldigt lågt förtroende för Agnes.

                  Gillar att hon har skinn på näsan och säger ifrån och är orädd på det viset. Men oftare än inte hävdar hon saker som hon antigen inte har på fötterna ang allt är direkt fel.

                3. Läste kängan nu. Nja! Fattar vad hon menar men håller inte 100 med. Det HAR lagts ett för ensidigt ansvar och kommentarer som när man uppmanar folk att följa rekommendationerna har varit; är du rädd eller känslig. Stanna hemma.

                  Detta anser jag beror på åtgärder (brist på) och retorik från myndigheter. Det har varit väldigt lite känsla av att dela på ansvaret solidariskt vilket också visar sig i studenters attityd att de måste få festa.

        3. Burgscki

          Åh, jag håller helt med. Och även om vi tittar på rikare länder så har jag hela tiden tänkt att det borde finnas mellanting.

          Det behöver inte råda utegångsförbud. Men vad med att stänga ner allt i samhällsfunktioner där många träffas som inte behövs för vår överlevnad. Stänga mer mötesplatser helt enkelt. Barer, restauranger, bibliotek, klädesbutiker och köpcentrana etc etc. Varför måste det vara så svart/ vitt? Stäng allt eller stäng inget?

          Och dessa lock downs behöver ju inte vara undre långa tider utan i 2-3 veckor i taget beroende på var klusterutbrotten är.

          Sen får man hjälpa folk i parker stränder etc med att hålla avstånd. Går ju utmärkt i alla andra länder än Sverige…

          Jag tänker precis samma som du. Mask hjälper folk att komma ihåg att det råder en pandemi och att hålla avstånd.

          Om man nu ska hålla skolor öppna, gör det under begränsade timmar, så att en halvan av klassen går ena halvan på dagen och vice versa. Och ha munskydd på sig och visir för läraren. Ta hjälp av mikrofon för att förstärka lärarens röst etc.

          Låt alla som träffar folk i sitt arbete bära mask. Etc…


Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in: Logo

Du kommenterar med ditt Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s